Fibromyalgisyndrom
(2006-03-31)

Ordet syndrom används i medicinska sammanhang, antingen för att sammanfatta en viss grupp av symtom eller, vanligen, för att beteckna ett ohälsotillstånd som man inte känner orsaken till.

Fibromyalgisyndromet (FMS) är ett komplicerat, hitintills svårförklarligt smärt- och trötthetstillstånd som under senare år nämnts som exempel på ”tillitsbrist”, civilisations- eller ”samsjukdom”. Många förnedrande beteckningar har använts av sjukvården, när man mött dessa patienter, t ex SVBK (sveda-värk-bränn-käring), käringsjuka, käringvärk eller klimakteriekäring. Uttrycket fibromyalgi betyder ordagrant ”smärta i muskelfiber”, vilket har visat sig vara en oriktig benämning. Vid FMS finns det inte några sjukliga förändringar i muskelfibrerna. Förhoppningsvis kommer man framöver att internationellt kunna enas om ett namn som bättre återspeglar de störningar som ligger bakom sjukdomstillståndet. Det råder numera inget tvivel om att FMS inom sig rymmer ett antal undergrupper som har varierande tyngdpunkter, både när det gäller symtombilder och troligen också med tanke på lämpliga behandlingar. I det här sammanhanget är det också viktigt att ha i minnet att gränsen mellan den nuvarande diagnosen fibromyalgi och flertalet neurosomatiska sjukdomar är ytterst oklar och i praktiken dessvärre ofta godtycklig. Som exempel: mer än hälften av de patienter som lider av kroniskt trötthetssyndrom (CFS) uppfyller också gällande kriterier för FMS och vice versa. Det ger inte sällan upphov till förvirring.

Enligt internationella uppskattningar är 2-4 % av vuxenbefolkningen drabbad.

Det brukar sägas att 90 % av FMS-patienterna är kvinnor, men andelen män kan komma att visa sig vara högre. Det anses ju i många kulturer ofta omanligt att klaga över värk i hela kroppen. - Alfred Nobel har nämnts som exempel på en man som under många år hade symtom, som man i efterhand menar hade stor överensstämmelse med dem som uppträder vid FMS. - Sjukdomen kan debutera i alla åldrar, således också hos unga människor, men diagnosen är mindre väl känd bland barnläkare. Hos barn kan sjukdomen troligen ganska ofta gå tillbaka men bland de vuxna är den långvarig, inte sällan livslång. Den lindras i högre åldrar men det finns ännu ingen effektiv behandling.

Huvudsymtomen vid FMS är en generellt utbredd, ständig värk i kroppen och en onormal kraftlöshet/trötthet. De flesta patienter har dessutom många av följande symtom: ofunktionell sömn, stelhet, huvudvärk, yrsel, domningar, mag/tarm-, andnings-, och urineringsproblem samt hjärtrytmrubbningar, feberkänsla, hud- och slemhinnesymtom, allergi, dimsyn liksom neurokognitiva problem som närminnes- och koncentrationssvårigheter, ljud- och luktkänslighet liksom en försämrad förmåga att sortera och hantera inkommande sinnesintryck. En oväntad telefonsignal eller ett besök på ett varuhus kan utlösa en påtaglig försämring med ökad värk, trötthet o s v. Sekundärt, d v s som en följd av sjukdomens många symtom, kan man se tecken på psykisk instabilitet, men en separat bild av en depressionssjukdom är mindre vanlig. Medicinska undersökningar: laboratorie- och röntgenundersökningar är normala.

Vanliga symtom vid fibromyalgi
Värk - på många ställen eller flyttar omkring
Trötthet/kraftlöshet
Ofunktionell sömn; vaknar inte utvilad
Stelhetskänsla
Närminnesstörningar
Koncentrationsproblem; svårt att finna ord
Yrsel, balansproblem
Huvudvärk
Irritabilitet, humörsvängningar, ”kort stubin”, psykisk stress-känslighet
Domningar, stickningar
Slemhinnesymtom - ögon, mun, näsa, underliv.
Svullnadskänsla
Luktkänslighet
Ljudkänslighet
Feberkänsla, ibland kokande känsla i kroppen; ömsom kall-varm; svettningar
Colon irritabile symtom
Täta vattenkastningar
Hjärtrytmrubbning och/eller andningssvårigheter; tillfälligt
Illamående
Kroppsklåda
Vadkramper, spec. nattetid
Ofrivilliga muskelryckningar
Nedstämdhet kopplad till värkintensiteten
Dimsyn och svårigheter att fixera blicken
Kalla fingrar och tår
Infektionskänslighet, särskilt herpesvirus
Diffusa hudreaktioner

Mer om dessa symtom finns i fms-symtom.

(Illustration: Hans Walday)

Diagnosen
Enligt internationella kriterier ställer man diagnosen genom att med ett ganska lätt tryck på vissa fastställda ställen på kroppen (se bilden) påvisa minst 11 av 18 punkter som är smärtsamma. Kroppssmärtan ska ha pågått i minst tre månader. FMS är en egen självständig diagnos som är accepterad av WHO och socialstyrelsen. Den kan således förekomma parallellt med andra diagnoser, t ex med reumatoid artrit eller en sköldkörtelsjukdom. Klassifikations-beteckningen är M 79.7.

Flera av de nämnda symtomen kan bero på någon annan sjukdom – t ex anemi, porfyri, B12-brist, felfunktion i sköldkörteln, reumatisk sjukdom, tumörsjukdom, multipel skleros, sviter efter stroke m fl. För dessa sjukdomar finns det väl fungerande medicinska undersökningsmetoder som gör det möjligt att komma fram till en diagnos. Därmed kan man skilja bort den sjuklighet som visat sig ha andra, kända orsaker.

Arbetsförmåga vid FMS
En del FMS-patienter klarar av att fortsätta sitt arbete, andra bara delvis och då under förutsättning att arbetet är lätt, rörligt, omväxlande och inte psykiskt påfrestande. En del patienter saknar arbetsförmåga i varje tänkbar form. Att sjukdomen kan förekomma i en sådan svår form, att den sjuke t o m kan ha svårigheter med att på egen hand klara sig i hemmet, det är dessvärre ännu inte tillräckligt känt på många försäkringskassor eller inom vården. Särskilt yngre sjuka personer med svåra besvär bemöts inte sällan med misstro eller med moraliserande uttalanden från samhällets och omgivningens sida: ”Du som är så ung borde ta dig i kragen – så dålig kan du väl ändå inte vara!”.

Vid oklarhet om hur liten-stor arbetsförmåga en person har får man det säkraste underlaget till en sådan bedömning genom en arbetsprövning i vilken patienten, under en viss tid och på vanligen ett reducerat antal timmar per dag, prövar sin arbetsförmåga. Det kan göras i det jobb man haft, alternativt i någon yrkesverksamhet som man, mot bakgrund av sina ohälsoproblem, tror sig om att klara av; på full- eller deltid.

Orsaker till FMS
Sjukdomen har haft en lågstatusstämpel. Den har svårbegripliga symtom, som mest drabbat kvinnor och en seriös grundforskning startade först för 15-20 år sedan. Enligt tidigare teorier ansågs FMS vara en reumatisk sjukdom men för detta saknas det bevis. Under 80-talet var den förhärskande uppfattningen att FMS var en psykisk/psykosomatisk sjukdom. Värken ansågs vara uttryck för ”själens smärta”. Detta synsätt stöter man fortfarande på inom vården. I senare års kartläggningar har man vid en noggrann granskning av berörda patientgrupper inte kunnat påvisa några tydliga skillnader ur psykiatrisk synvinkel mellan FMS-patienter och normalbefolkningen. När man ibland har påstått att det finns skillnader, har dessa visat sig bero på att patienturvalet varit skevt, det kan t ex vara alltför ensidigt hämtat från psykiatriska mottagningar.

Aktuella teorier om vad som orsakar FMS diskuteras i hypotes och sammanfattning.

Vilka drabbas av fibromyalgi?
Sjukdomens orsaker är komplicerade och sannolikt många. I bakgrunden finns det troligen ärftliga faktorer liksom fysiska och psykiska traumatiska händelser, miljöexpositioner, tendens till överrörlighet men också en högpresterande personlighetsläggning. Omständigheterna vid själva insjuknandet skiftar: vanligast är det att ett lokalt avgränsat smärttillstånd, t ex en tennisarmbåge, föregår FMS-insjuknandet. Men FMS kan också utlösas i samband med en vanlig infektion, en operation, ett trauma – t ex whiplash - eller en psykisk kris. I följande modell redovisas dels faktorer som misstänks kunna ökar risken för att drabbas av FMS, dels omständigheter/händelser vid själva insjuknandet. Man måste vara medveten om att flera faktorer i det enskilda fallet kan vara av betydelse samtidigt med varandra. Idag finns det dock inte tillräcklig kunskap för att kunna rangordna dem inbördes.

Modell över NEUROSOMATISKA SJUKDOMAR

Predisponerande faktorer

1. Ärftlighet. Även om det inte finns några vetenskapliga bevis för det, misstänker många forskare att FMS ofta är ärftligt. Över hälften av FMS-patienterna brukar berätta att någon/några anhöriga, vanligen kvinnor, i samma eller tidigare generation har eller har haft värk och trötthet under lång tid. Teoretiskt anser man att om det handlar om ärftlighet så är den inte enkelt kopplad till en gen utan till några. Finns det en ärftlig faktor är den sannolikt inte av den styrkan att den fortsättningsvis ovillkorligen slår igenom i kommande generationer. Att det är övervägande kvinnor som drabbas av FMS talar relativt starkt för ärftliga mekanismer, men man får inte förbise betydelsen av könshormoner. En ärftlighetsundersökning pågår i Sverige med hjälp av tvillingregistret men det kommer att dröja åtminstone några år, innan man har säkrare kunskaper från den forskningen. I några internationella genetiska undersökningar från senare år har misstankarna om ärftliga faktorer vid FMS förstärkts i och med att man påvisat ökad förekomst av några specifika genotyper för vissa neurotransmittorer och deras receptorer (Bennett 2004).
2. Allergi är vanligare vid FMS jämfört med befolkningen i stort. Mest tydligt är detta när det gäller nickelallergi [ FMS-allergi]. Allergidispositionen har i de flesta fall funnits redan före insjuknandet i FMS. Allergi innebär störningar i immunologiska funktioner och det kan troligen underlätta en utveckling mot FMS.
3. Infektioner i centrala nervsystemet (CNS). Tidigare infektioner i CNS, t ex hjärnhinneinflammation, kan ha medfört skador eller ärrbildningar på vävnader i hjärnan. Det är därmed inte uteslutet att sådana infektioner - även om man blir symptomfri efter själva infektionsperioden - kan ha orsakat subtila rubbningar i känsliga hjärnstrukturer. Längre fram, ja, t o m långt senare, kan dessa bereda väg för en utveckling mot FMS. Även om det idag inte finns några vetenskapligt insamlade uppgifter som styrker detta, bygger påståendet på många uppgifter som hämtats ur patienters sjukhistorik.
4. Tidigare skalltrauma. Hjärnskakningar, t o m i lindriga former, misstänks kunna orsaka rubbningar som motsvarar dem som nämndes i punkt 3. Men inte heller här kan man grunda påståendet på rent vetenskapliga fakta. Under alla omständigheter finns det anledning betona att en patientjournal vid FMS måste innehålla uppgifter om de CNS-infektioner och skalltrauman som förekommit tidigare.
5. Tidigare fysiskt trauma, alternativt långvarig fysisk påfrestning som orsakat lokala smärttillstånd. Det finns gott om uppgifter i den vetenskapliga litteraturen som talar för att fysiska trauma, t ex benbrott eller ett utdraget smärttillstånd i t ex en axel, en myalgi eller en tendinit, eller efter ett whiplash trauma, efter månader eller t o m år kan övergå i ett utbrett smärttillstånd av typ fibromyalgi.
6. Problem med överrörlighet. Över 40% av FMS-patienterna har sedan barndomen varit överrörliga. De har kunnat gå i brygga och ofta i spagat. De har varit duktiga i gymnastik, många har varit framgångsrika i idrotter. En del har haft problem med upprepade vrickningar och stukningar. Trots att de blivit FMS-sjuka, brukar de, även när stelhetskänslan ingår i symtombilden, behålla sin vighet. Teoretiskt sett kan överrörligheten ses som en form av ofta återkommande fysisk påfrestning. Positionssinnets receptorer ute i muskler och senfästen tvingas då till ett ofta återkommande signalerande till positionscentra i hjärnan via de centra i ryggmärgen som förmedlar smärtsignalerna. Detta skulle kunna bana väg för den form av överkänslighet för smärtsignaler som diskuteras på den här webben.
7. Problem med kroppshållning. I undersökningar av olika FMS-patientgrupper finns det uppgifter som pekar på att ca en tredjedel av patienterna haft skolios. I ungdomsåren kan den ha medfört smärtor i olika ryggområden och dessa har ibland inneburit att man burit korsett eller deltagit i hållningsgymnastik. Även här finns det anledning förmoda att sådana former av långvariga, återkommande smärttillstånd tillsammans med kroniska påfrestningar också på positionssinnet skulle kunna vara bakgrunden till en mer generell smärtöverkänslighet.
8. Växtvärk. Mer än hälften av FMS-patienterna uppger att de under någon period under barnaåren plågats av växtvärk. En minoritet, oftast personer med svåra FMS-symtom, förklarar att de egentligen alltid känt av den typen av värk. Undersökningar av skolbarn har visat att många har detta symtom men frekvensen bland FMS-sjuka är ändå betydligt större. Växtvärk anses numera inte bero på att man bokstavligen blir längre utan den betraktas som uttryck för en ökad känslighet för smärtsignaler i vissa delar av hjärnan. Denna form av tidig och långdragen värkupplevelse skulle alltså kunna predisponera för smärttillstånd av typ fibromyalgi.
9. Toxiska agens. Metaller som kvicksilver och bly kan påverka känsliga hjärnstrukturer vilket är särskilt problematiskt under fosterlivet och tidiga barnaår. - Det finns inga undersökningar som fokuserat ett eventuellt samband mellan miljöexposition och fibromyalgi. Frågan är därför fortfarande öppen och kräver vetenskapliga svar.
10. Tidigare psykiskt trauma. Detta är sedan länge den mest omdiskuterade problem-ställningen och uppfattningarna går ofta starkt isär. Psykiatriker, psykologer och många inom vården är övertygade om att tidigare psykiska trauman, särskilt under barn eller uppväxtåren, är vanligt förekommande bakgrundshändelser bland FMS-patienter. Det kan handla om t ex övergivenhet men också incest eller andra övergrepp, t ex mobbning. Det förekommer uppgifter om att totalt 50% eller fler haft sådana problem. Andra hävdar dock att den sortens tragiska händelser inte förekommit oftare bland FMS-patienterna än bland befolkningen i stort. Här finns det flera besvärliga metodproblem: man kan t ex konstatera att i vissa undersökningar har frågorna ställts på ett ledande sätt; d v s man har önskat få en viss typ av svar – och fått dem! I andra undersökningar har man helt koncentrerat sig på att få fram uppgifter om psykologiskt problematiska barndomshändelser medan man har underlåtit att ställa frågor om andra skadliga händelser i livet, t ex hjärnskakningar eller CNS-infektioner. Se punkt 3-4. Ett tredje i sig mycket vanligt problem är att den patientgrupp som undersöks kan utgöra ett skevt, icke-representativt urval. Man har t ex valt att studera de FMS-patienter som är inskrivna på en psykiatrisk öppen mottagning. Det är osannolikt att ett sådant urval återspeglar den problembild som gäller för samtliga med FMS. - Det finns därför anledning att kritiskt granska de procentuppgifter som förs fram i olika FMS-undersökningar, när det gäller tidigare psykiska trauman. - Det finns å andra sidan skäl att inse att i en del fall har tidigare psykiskt problematiska händelser mycket sannolikt varit just den faktor som kommit att lägga grund för en senare FMS-utveckling. Men det finns idag ingen saklig grund för att påstå att den här sortens händelser skulle vara den dominerande bakgrundsförklaringen till FMS. – Som utlösande orsak kan psykologiskt relaterade händelser uppskattas vara relevanta för högst ca 10-25 % av FMS-patienterna.
11. Tidigare psykisk sjuklighet. En del har uppfattningen att psykiska sjukdomar, framförallt depressioner, varit vanliga bland FMS-patienter före deras insjuknande. Man menar då också att depressionen övergår i eller t o m kommer till utryck som en FMS-sjukdom. Att man associerar till depression är i sig inte överraskande eftersom man vid en första kontakt med en FMS-patient ofta kan möta en person som gör ett nedstämt intryck. Men patienten har i allmänhet varit sjuk i åratal och då inställer sig frågan: beror för-stämningen på FMS och dess konsekvenser, eller mådde patienten så här också innan han/ hon insjuknade i FMS ? Det finns de som anser att förekomsten av psykiska sjukdomar innan man får FMS inte är vanligare än vad man finner i totalbefolkningen. Tidigare psykisk sjuklighet kan således vara en av bakgrundsfaktorerna vid FMS men den gäller troligen inte för mer än en minoritet av patienterna.
12. Ambitiös ofta pedantisk personlighetsläggning. Sedan åtminstone några decennier har olika kliniskt verksamma läkare observerat att en betydande andel av de FMS-patienter som de mött varit uttalat ambitiösa till sin läggning. De beskriver dem som personer som haft svårt att säga nej, som alltid varit villiga att ställa upp och ta på sig nya uppgifter. De låter bli att ta paus även om de känner att situationen egentligen kräver en sådan. Många av dem är också pedantiska. De har haft svårt att stå ut med även den minsta oordning, hemmet skulle under varje del av dygnet vara klanderfritt. I denna stora grupp med dessa personlighetsdrag ingår också de som haft hög arbetskapacitet och som till synes utan problem klarat av att hålla många bollar i luften. Ur vetenskaplig synvinkel och med kännedom om vad långvariga påfrestningar på hypofys-cortisol-systemet kan leda till är det mer än troligt att personer med dessa karakteristika på fysiologisk grund löper större risk än andra att drabbas av FMS. - Har de blivit sjuka behöver de ändra sin personlighet: ta mer hänsyn till sig själva, minska sina åtaganden, ta pauser o s v.

När man blir sjuk i FMS
Även om en FMS-patient haft sin sjukdom i flera år brukar hon/han minnas hur det hela (”eländet”) började. Här följer nu en schematisk indelning av omständigheter vid insjuknandet. Den utgår från resultat från olika vetenskapliga undersökningar. Observera att i det enskilda fallet kan flera omständigheter ha varit aktuella samtidigt.

Akuta former
Enligt mina egna liksom internationella observationer beskriver ungefär var tredje FMS-patient att de plötsligt fick en utbredd värk i kroppen. Övriga symtom som trötthet, sömnstörning, stelhet m fl, kom sedan successivt och stannade kvar. Enligt patienterna föregicks insjuknandet av något av följande:

• Infektioner - antingen bakteriella eller genom virus. I en del fall kom insjuknandet i FMS under en pågående antibiotikabehandling. Inget har hittills framkommit som motsäger att det kan ha varit vilken infektion som helst som satte igång FMS-sjukdomsprocessen.
• Operation – Ett trauma, t ex ett benbrott men även ett mindre ingrepp, nämns också som något som förknippas med ett plötsligt insjuknande i FMS. Patienten i fråga vårdades på sjukhus och vaknade en morgon upp med värk i hela eller större delen av kroppen. Och värken försvann sedan inte; istället blev också flera andra FMS-symptom märkbara.

Dessa två varianter av plötsliga insjuknanden i FMS fäster uppmärksamheten hur en påfrestning av immunförsvaret eller i form av ett smärttillstånd plötsligt tycks kunna utlösa FMS.

Långsamt insjuknande
Om man väger samman uppgifter från olika FMS-undersökningar finner man att ungefär två tredjedelar av patienterna beskriver att de insjuknat långsamt, smygande. Till en början kan det ha varit nästan omärkligt för att sedan successivt utvecklas under flera månader eller ibland t o m några år.

• Ett lokalt smärttillstånd, exempelvis värk i en axel, en armbåge eller ett knä, ofta diagnosticerat som myalgi eller tendinit, - eller ett whiplashtrauma -övergår långsamt, ibland efter månader och år i ett generellt utbrett smärttillstånd. Parallellt med denna utveckling kommer symptom som onormal trötthet, stelhet, sömnstörningar m m. Då har tydliga tecken på bilden av en fibromyalgisjukdom utvecklats. - Den ursprungliga, lokalt avgränsade smärtan hade ofta varit föremål för olika medicinska behandlingar. Den var som regel orsakad av felaktiga belastningar eller fysiska påfrestningar på jobbet, eller i hemsysslor som sömnad, olika sporter el. dyl.
  Denna form av insjuknande är den klart vanligaste vid FMS. Minst hälften av samtliga FMS-sjuka redogör för en sådan bakgrund. Teoretiskt anses det numera att denna form av sjukdomsutveckling kan förklaras med att den lokala smärtretningen (alltså smärtretningen någonstans ute i kroppen) successivt har åstadkommit en överkänslighet för smärtsignaler i viktiga centra i hjärnan. Det som då hänt är att inte bara hjärnområdet för t ex en hand blivit överkänsligt utan överkänsligheten för smärtsignaler har spridits till många andra områden i hjärnan. Även dessa har då också börjat överreagera på smärtsignaler. [a1, hypotes]
• Toxiska agens. Det finns idag inga tillförlitliga, vetenskapligt grundade uppgifter som visar att miljöfaktorer skulle kunna utlösa FMS. Ändå måste den möjligheten stå öppen mot bakgrund av teorin att FMS ytterst beror på störningar av funktioner i ömtåliga strukturer i vissa delar av hjärnan.
• Psykisk påfrestning. En minoritet av FMS-patienterna, uppskattningsvis ca 10%, berättar att deras insjuknande varit mer eller mindre tydligt kopplat till någon psykiskt traumatisk händelse, t ex mobbning eller med någon ofta långdragen period då de haft andra former av allvarliga personliga problem. I en del fall har de befunnit sig i ett depressions- eller utbrändhetstillstånd. Det är rimligt att även psykiska påfrestningar skulle kunna påverka ömtåliga hjärnfunktioner, även om mekanismerna idag ännu inte är tillräckligt kända.
• Överbelastning av sinnesintryck. Ett antal patientberättelser ger exempel på att överbelastning av sinnesintryck varit inledningen till ett FMS-tillstånd. Det har då t ex handlat om att man under lång tid utsatts för mycket ljud/buller, flimrande starkt ljus, starka dofter från kemikalier eller en blandning av dessa olika miljöfaktorer. Det är påvisat i djurförsök att ett långvarigt, intensivt bombardemang av utifrån kommande sinnesintryck kan åstadkomma felfunktioner i känsliga hjärnstrukturer, t o m permanent.

Fibromyalgins orsaker
Det är alltså sannolikt att det hos en enskild FMS-patient ofta finns en eller flera bakgrundsfaktorer som kan förklara varför just hon drabbas av FMS. Själva insjuknandet är inte alltid förknippat med en viss sorts händelse. Ofta är det många olika omständigheter, från infektioner till fysiska eller psykiska påfrestningar, som kan starta ett FMS-tillstånd. Den internationella forskningen har successivt kunnat visa att FMS inte är en perifer muskelsjukdom. Symtomen tycks istället bero på komplicerade störningar i kommunikationerna mellan såväl nerv-, hormon- som immunfunktioner. Flera sådana störningar har således kunnat påvisas i bl a hjärnans och ryggmärgens smärtregleringsmekanismer, i hypofys-binjure-(HPA)-funktionerna, i det autonoma nervsystemet där noradrenalin och acetylkolin är de viktigaste hormonen, i tillväxt- och könshormon-systemen, i ögonmuskel- och hörselfunktionerna liksom i delar av hjärnans blodcirkulation. Också i olika immunologiska mekanismer har man noterat felfunktioner. Flera av dessa störningar skiljer sig tydligt från dem man kan iaktta både vid en depression respektive ett akut smärttillstånd. Uppfattningen att FMS skulle vara en psykisk sjukdom omfattas numera av allt färre av dem som har nära klinisk kontakt med FMS-patienter.

• Inom den s k HPA-axeln (hypothalamus-hypofys-binjure) finns vid FMS flera störningar, som man påvisat i olika forskningsrapporter: minskad 24 timmars urinutsöndring av cortisol, stum cortisolreaktion vid fysisk ansträngning, sänkt nivå av hormonet CHR samt ett stumt corticotropinsvar vid hypoglykemistimulering är exempel talande för dysfunktioner i HPA-systemet.
• Hos ca en tredjedel av FMS-patienterna har man uppmätt sänkta nivåer av tillväxthormon och dess förstadium IGF-1.
• I det autonoma hormonsystemet har man iakttagit: stum noradrenalin- och hjärtfrekvensreaktion under fysisk ansträngning, blodtryckssänkning under tippbords-prövning, då man samtidigt registrerade smärtökning. Blodtrycket varierar med smärtnivån.
• Smärtämnena Substans P, dynorphinA och NGF förekommer i tydligt ökade koncentrationer i ryggkanalvätskan (likvor) medan de serotoninrelaterade ämnet 5-HIAA finns i sänkta koncentrationer. – I blodet är serotoninnivå minskad hos ca en tredjedel av patienterna.
• I en undersökning av likvor på patienter med FMS, CFS eller GWS fann en amerikansk forskargrupp (Baraniuk m fl, 2005) i jämförelse med friska kontrollpersoner en hög förekomst av amyloidogena proteiner. Detta intressanta fynd talar starkt för att de nämnda diagnoserna hör hemma bland neurologiska sjukdomar. Metoden kan förhoppningsvis komma att användas för att - objektivt med ett prov från ryggkanalvätskan - ställa diagnosen på olika neurosomatiska sjukdomstillstånd.
• Vitamin B-12 kan var minskat i likvor, medan homocystein då finns där i ökad mängd. För hjärnaktiviteten är B-12 av betydelse bl a för att skydda och stärka nervcellerna och i produktionen av sådana neurotransmittorer som serotonin. Homocystein är däremot en toxisk biprodukt som kan skada nervceller liksom störa enzymatiska hjärnprocesser. – Vid CFS, liksom vid FMS, är orsaken till minskningen av B-12 i likvor och ökningen av homocystein ännu oklar; antingen kan den återspegla ökade energibehov i hjärnan eller så kan enzymatiska defekter vara förklaringen.
• Mätning av blodflödet i hjärnan har visat en minskad cirkulation till vissa områden sådana som thalamus, kaudatuskärnan liksom delar av pannloben.
• Undersökningar av blodserum från FMS-patienter har visat att vissa cytokiner ( d v s immunfaktorer) som IL-6 och IL-8, är ökade (Wallace, 2001). Detta är av starkt intresse då man känner till att IL-6 kan orsaka ökad smärtkänslighet (hyperalgesi), trötthet och depression medan IL-8 kan, genom inverkan av substans P, förstärka upplevelsen av smärta.
• Sedan mer än tio år har ett växande antal läkare, vilka mer regelbundet har konsulterats av FMS-patienter, blivit övertygade om att orsakerna till FMS´ komplexa symtombild beror på störningar i olika hjärnfunktioner. - I en viktig översiktsartikel (på engelska) redovisade en ledande amerikansk FMS-forskare (Bennett 2004) dels starkt vetenskapligt stöd för att symtomen vid FMS beror på central sensitisering (d v s en ”överkänslig” tolkning av inkommande sinnesintryck, särskilt smärtsignaler, i hjärnan), dels aktuell kunskap talande för att FMS, åtminstone delvis, kan förklaras av genetiska skillnader mellan individer.

Allt fler tungt vägande indicier tyder således på att FMS-symtomen beror på molekylär-biologiska, svårreversibla störningar i hjärnans kommunikationsmekanismer. Detta innebär att sjukdomen har organiska förklaringar. Andra viktiga frågeställningar gäller mekanismerna bakom de symtom som avspeglar hjärnans framlobs svårigheter att värdera både yttre och inre sinnesintryck.

Under hypotes diskuteras teorin att störningar av funktionsförmågan i de hjärnceller som kallas astrocyter ytterst skulle kunna ligga bakom den komplexa symtombild som man möter vid olika neurosomatiska sjukdomar.